yiyah

Fostret är ca 6 cm. Magen beror alltså på semlor & smörgåstårta än så länge...

Bara 191 dagar kvar!

Jossan är hundvakt. Världens finaste Eddie är här och gissa om Gabbi är lycklig?

Äntligen IPhone 4s! Som en unge på julafton känner jag mig nu!

Det sket sig med namnet Charlie. Fanns kopplingar vi inte riktigt klarade av :) Det tar tid för mig att "sätta" ett namn. Jag behöver höra en massa, fundera en massa, koppla det med barnet osv.

Vi SKA göra könsultraljud, det gjorde vi med Gabriella och det underlättade så in i bomben. Det är väl ca 7-8 veckor tills det ska göras, men jag måste höra namn redan nu. Namn som finns i närmsta släkten och som alltså är uteslutna är Jennifer, Patricia, Martina, Nicole, Alicia, Emilia, Isabelle, Felicia, Aimee och Gabriella. Pojknamn i släkten är Antonio, Ludwig, Alexander, Noel, Nemo, David och William.

Jag gillar namnen Edward och Maximilian. Jag gillar Sigrid, Ingrid och Astrid. Jag älskar namnet Emma, men det är förevigt sammankopplad till hunden vi hade.  Jag har funderat på Victoria, Vendela och Isabella, men då min bonus har en lillasyster som heter Isabelle kan det ju bli lite konstigt att ha en som heter Isabella. Jag vill helst att namnen ska fungera internationellt (vilket inte Sigrid mfl kanske gör) men ändå passa bra i Sverige (alltså inte renodlade amerikanska eller typ persiska namn) och jag klarar inte av namn så låter påhittade (typ Änglatindra) eller som har stavningar som får ryska att kännas enkelt att skriva eller där man får gissa hejvilt hur namnet ska uttalas (ÄhnghlhaThyndrha, Chewin, Izabellah). INGA Z. Vanliga namn, men ändå inte för vanliga; (alltså inte Anna, Sara, Johan)

Namnen jag har på mina barn har funnits där direkt jag blivit gravid. Jag har använt upp alla namnen jag älskar. Jag lade upp en tråd på min fejja men jag fick inget namn jag gillade där. Så jag provar med er istället. HJÄLP!!

(Har uppdaterat namnen i släkten, hade pinsamt nog glömt en...)

Min barnmorska ringde mig i början av Januari. Arg som ett bi.
 -Är du medveten om att du inte tagit cellprov sedan 2007??
 - Eeeh...
 - Och då hade du cellförändringar!
 - Mmm.. just det, var det så länge sen?
 -Det är viktigt, du kan inte bara strunta i att komma på kallelser, cellförändringar måste hållas koll på och nu är du gravid så vi måste kolla dig NU!

Jag och min barnmorska har haft ett långt (förhållande hade jag tänkt skriva, men det har vi ju inte alls haft, fast jag tror att hon sett mer av mitt underliv än min make gjort under alla dessa år) Skit samma, jag har haft henne sedan jag plussade med David (januari 2001) och  hon är fantastisk! Så jag gjorde henne till viljes, gick ner och tog ett cellprov. Jag har liksom inte struntat i det, men ja, jag har väl inte orkat åka på kallelserna. Och cellförändringar har jag haft sedan 1997, de försvinner och kommer tillbaka, och det räknade jag väl med att de skulle gjort nu med.

I dag fick jag brev från Näl. De ska skära av en bit av min tapp och analysera den. Och nu för tiden gör jag något som jag inte gjorde 1998, 2001, 2005 eller 2007. Jag googlar. Och jag läser. Om livmoderhalscancer och om olika grader av cellförändringar och om koniseringar, strålning och inser att jag ska gå och lägga mig nu.

Så brudar, strunta inte i att kolla om ni har förändringar. Och gå på kontrollerna och strunta inte i kallelserna. Då slipper ni lite av den ångesten jag haft i kväll.

Jag tror inte att jag har cancer alltså. Jag vet att de flesta förändringarna är ofarliga och att många tjejer har dem. Jag vet att det här är jäkligt vanligt och jag är helt säker på att mina kommer vara ofarliga. Men jag insåg hur slarvig jag är med min egen hälsa och det skrämmer mig lite.