Trying again

Well, jag är visst inte vidare bra på detta med uppdateringar, men jag tänkte ge det ett sista försök :-) Försöker lära mig appen just nu, är en helt ny uppdatering som jag inte begriper mig på alls 😫

8 juli 05:59

Jag hade lite jobbiga värkar på kvällarna i över en vecka. Någon natt var jag vaken hela natten och pinades, men det var inte riktiga värkar utan ungefär en 3-4 på en 10-skala. Irriterande och pinande, men det blev liksom inte mer.

Så på kvällen den 7 juli gick jag och lade mig som vanligt. Gabriella var vaken sent så vi två slötittade på en film samtidigt som jag spelade Harpan på mobilen. När klockan var ca 00:30 fick jag en stark värk som jag fick andas mig igenom. Sen kom en till och en till. Den ena mer jävlig än den förra. Jag sms:ade min granne Marie och skrev att det var dags, jag var uppe på en 8 på värkskalan och behövde gå ut från lägenheten då Gabriella var vaken och jag inte ville skrämma upp henne.

Så Marie mötte upp mig på utsidan och vi försökte gå runt gården, men efter ca fem meter kunde jag inte gå mer - jag hade så fruktansvärt ont när värkarna kom att jag kräktes. Vid 2 tog jag en varm dusch och sedan kände jag att jag behövde till sjukhuset ASAP - för jag hade så sjukt jäkla ont att jag fick panik och inte kunde hantera det. Jag spände mig och skrek rätt ut av panik.

Så in i bilen 2:45 och rätt in till näl.

Vi var inne på förlossningen vid 3:20 ca och jag hade då sån panik att jag grät. Det gjorde så ont, ondare än jag kunde minnas att de andra gjort? Barnmorskan gav mig lustgas - tack och lov- och undersökte mig. 5 cm, vilken lättnad, för då kunde jag få spinal. De ringde efter narkosläkare direkt och jag försökte andas rätt i lustgasen, men paniken släppte inte.

Narkosläkaren var på plats 3:45 (snabbaste läkaren i historien) och efter lite tråcklande (jag var så väck av lustgas och smärta att jag inte fattade hur jag skulle ligga för att han skulle komma åt) så var bedövningen på plats, smärtan släppte och min panik försvann.

Jag vilade några minuter i sängen, innan jag gick upp och vankade runt i rummet för att skynda på förloppet lite. All smärta var borta så jag kände mig som en ny människa. Jag kände värkarna, men jag hade inte ont.

5:45 kom barnmorskan in och undersökte mig igen. 10 cm och bebisen var redo. De tog hål på hinnorna och sedan var det bara att vänta. 5:57 kom en krystvärk som nästan slet mig itu men som tog i så att huvudet kom och sedan var det bara att andas så att resten av bebisen kunde komma.

2016-07-08 05:59 kom han till världen, vår underbara lille prins.

12 juni

Äntligen sommarlov för ungarna! Jag jobbar ett par veckor till, men bara kväll/helg så här blir det varken förskola eller fritids! 





Snart är det dags!! 

Jag har rensat, städat, organiserat hemma sista veckan. Allt har sin plats och det känns skönt. Jag avskyr ju oreda och stök och vi bor ju så litet så all plats jag kan få ordning på är välkommet. Nu är det i alla fall ordning i varenda garderob och i varenda rum tack och lov. Måste komma iväg till tippen men det får jag ta i veckan om jag hinner. Jag kan inte lyfta tungt (varken vågar eller vill) så jag behöver lite assistans, men barnafadern jobbar ju sent vareviga dag. 

Nu ska visst Miranda spela spel på min mobil. På återseende! 
RSS 2.0